Ut ur skuggan...
And now, the end is near,
And so I face the final curtain.
My friends, I'll say it clear -
I'll state my case of which I'm certain.
I've lived a life that's full,
I've travelled each and every highway.
And more, much more than this...
………………………………………
Var sak har sin tid, heter det. Och så är det, var sak har sin tid. Och det viktigaste med den tiden är att den är stimulerande. När man känner att man gör något mer för att man måste än för att det är roligt – då är det dags att bryta mönstret.
Jag har njutit av varje stund jag fått slå mig ned framför datorn och med glädje eller bitterhet förmedlat mina tankar i ”I skuggan av Bobigol”, och jag är tacksam för att få ha haft Eurosport som språngbräda och dessutom få känna deras fulla stöd. Eurosport är ju trots allt så där lite retrocoolt på ett sätt som få andra, om några, sportmedier är på 2000-talet.
Eurosport är cykel, tennis, speedway, golf och skidskytte – sporter som ingen jävel egentligen bryr sig om men som de flesta i hemlighet ändå på något oförklarligt sätt diggar.
Och jag har verkligen gillat att vara en del av den obskyra gemenskapen, som samtidigt nyhetsmässigt under min tid här har växt till ett betydligt mer balanserat alternativ än exempelvis Expressen, Aftonbladet och Fotbollskanalen. Och det känns stimulerande att ha bidragit till det. Men allt har som sagt sin tid, och det är dags för mig att åtminstone för en tid framåt checka ut från bloggosfären.
………………………………………
Rafael Nadal hotade med strejk inför Davis Cup eftersom matcherna låg bara några dagar efter finalen i US Open. Usch då, stackars lilla rika pojke…
………………………………………
Regrets? I've had a few,
But then again, too few to mention.
I did what I had to do
And saw it through without exemption.
I planned each charted course -
Each careful step along the byway,
And more, much more than this...
………………………………………
500…
………………………………………
Det finns flera orsaker till att jag känner att det är dags för en paus. Hammarbys tabelläge, nytt jobb, barnens utveckling och vissa andra saker är delar av det ofullständiga pusslet. Och då är det dags att luta sig tillbaka, ta ett par djupa andetag och samla nya krafter.
Det heter att man ska sluta när man ligger på topp, och vad kan vara mer på topp än att lyfta på hatten med blogginlägg nummer 500? Det är nämligen det du läser just nu. Nummer femhundra. Det är onekligen en ansenlig samling bokstäver. Att jag på dessa 500 inlägg dessutom fått närmare 3.300 kommentarer och i två års tid förärats med en topp 30-placering på listan över Sveriges drygt 12.000 sportbloggar är naturligtvis något som gjort mig lika mäkta stolt som tacksam. Och det är er läsares förtjänst.
Men var sak har som sagt sin tid. Min just här just nu är över. Tyvärr. Men när glädjen över att få skriva varje dag mentalt förbyts till ett tvång att skriva flera gånger i veckan så är det faktiskt dags att stanna upp.
………………………………………
Årets bästa platta? Sixx: A.M. Den som föredrar softare tongångar inhandlar Toby Hitchcock. Den som vill ha tips på en bra film ser om Alien, Blade Runner, Midnight Cowboy, This is Spinal Tap eller The Deer Hunter. Filmer av den kalibern kommer tyvärr aldrig mer att göras. Och den som vill läsa en god bok läser för första, andra, tredje eller fjärde gången Norman Mailers ”Bödelns sång”. Helt enkelt för att den är bäst.
………………………………………
Min programförklaring när bloggen rymdsattes här på Eurosport i februari 2009 var att skriva om sanna myter, uppdiktade sanningar och reflektioner som inte nödvändigtvis alltid har en grönvit koppling, men som oftast skulle få det ändå.
Eurosports chefredaktör skrev i samma presentation att jag har en penna lika vass och självklar som Phil Lynott på omslaget till ”Solo in Soho”. Det är nog det bästa och metaforiskt sett vackraste omdöme jag någonsin har fått i något sammanhang, och samtidigt ett i sanning tungt sådant att leva upp till. Om jag däremot har lyckats är det som alltid upp till andra att avgöra.
………………………………………
Yes, there were times, I'm sure you knew,
When I bit off more than I could chew,
But through it all, when there was doubt,
I ate it up and spit it out.
I faced it all and I stood tall...
………………………………………
500…
………………………………………
Jag kan för övrigt avslöja att det finns en till synes oföränderlig detalj i inläggen som faktiskt har ändrats med åren och som avslöjar min ålder. Den som kommer på det bjuder jag på en öl i Zinkentältet i vinter.
………………………………………
Vad jag hoppas på mest just nu? Att spelare, ledare och styrelse i Hammarby Fotboll har samma goda självuppfattning som jag själv, att de rannsakar sig själva. För det är skrämmande tydligt att spelare, ledare och styrelse i Hammarby Fotboll fortfarande tror att Bajen borde vara ett mittenlag i allsvenskan. Jag ska motvilligt erkänna att jag sedan två-tre omgångar tillbaka absurt nog hoppas på kval till norrettan. Av den enkla anledningen att det är dags för alla inblandade att vakna upp och se verkligheten som alla vi supportrar med icke önskvärd tydlighet sett sedan lång tid tillbaka.
Var sak har sin tid, och just nu lever vi i en tid då Hammarby innehar sin sämsta tabellplaceringen i modern tid. Så här kommer ett enkelt budskap till:
Rami Shaaban
George Moussan
Johannes Hopf
David Johansson
José Monteiro de Macedo
Robin Wikman
Cheikh Tidane Sarr
Matthias Olsson
Mauro Saez Jarpa
Marcus Törnstrand
Patrik Gerrbrand
Isak Dahlin
Monday James
Fadi Malke
Sebastian Castro-Tello
Sinan Ayranci
Paulinho Guará
Christer Gustafsson
Björn Runström
Kent Hertzell
Orvar Andersson
Stefan Svanberg
Jonas Strimling
Richard von Yxkull
Maria Östberg Svanelind
Alexander Östlund
Berndt Forsberg
Lars Strandberg
Jörgen Willgård
Gustaf Grauers
V-A-K-N-A-!
………………………………………
Detta är årets reklamfilm, alla kategorier.
………………………………………
I've loved, I've laughed and cried,
I've had my fill - my share of losing.
But now, as tears subside,
I find it all so amusing.
To think I did all that,
And may I say, not in a shy way -
Oh no. Oh no, not me...
………………………………………
500…
………………………………………
Så vilket inlägg är jag själv mest nöjd med?
Tja, avslöjanden är ju alltid roliga. Speciellt med tanke på hur desperata kvällstidningsskvallerblaskorna och Fotbollskanalen är att vara först med det senaste. Om jag får tillåta mig att skryta för en stund så var jag bland annat…
först med att Charlie Davies såldes till Sochaux.
först med att Monday James skrev på för Hammarby.
först med att Patrik Nilsson skrev på för Hammarby.
Men jag gjorde en endaste helt egen, aningen förhastad chansning: att Kennedy var klar. Så vad minns folk? Jo, naturligtvis att ”Bobigol” skrev att Kennedy var klar.
Det får jag än i dag äta upp. Helt uppåt väggarna var dock inte chansningen eftersom Micke Andersson samma kväll skickade en person till förbundet på Råsunda för att fixa övergångsblanketter från utlandet till Sverige – samtidigt som en viss Kennedy befann sig på en viss plats söder om Söder.
Men det är alltid ”tavlorna” alla minns. Så funkar det. Jag är dock tillräckligt luttrad för att kunna garva åt det. Men om vi återgår till frågan vilket blogginlägg är jag mest nöjd med så måste nog svaret bli det första jag skrev. Vilket på ett sätt är väldigt paradoxalt, att jag i mina egna ögon startade på topp och därefter släntrat utför i 500 inlägg. Men sådant är livet, man är aldrig riktigt nöjd (även om jag faktiskt är riktigt nöjd med just mitt första blogginlägg här på Eurosport eftersom det faktiskt speglade mig själv och min syn på fotboll och musik).
………………………………………
Jag kollade Lars Ohlys profil på Facebook, och under favoritartister kunde man bland andra läsa Judas Priest, Danko Jones, Iron Maiden, The Ramones, Black Sabbath, The Clash, Kiss och Metallica.
………………………………………
For what is a man? What has he got?
If not himself - Then he has naught.
To say the things he truly feels,
And not the words of one who kneels.
The record shows I took the blows...
………………………………………
500…
………………………………………
Nu ska ni hur som helst få vila era ögon ett tag från bittra sågningar av medelmåttiga fotbollsspelare och nostalgiska hyllningar av hård men föråldrad rockmusik. Istället ska jag ägna mig åt att försöka avsluta min egen bok, träna min son till att bli en mittback av klassiskt, italienskt snitt, försöka få min dotter att sluta byta kläder fyra gånger om dagen, marknadsföra Ridley Scotts ”Prometheus” och njuta av den kyla och det mörker jag alltid har älskat med hösten och vintern. Sommar, sol, sandstränder, kortbyxor, solglasögon, keps, sandaler och uteserveringar är för veklingar och barn och inga andra. Glöm aldrig det.
Redaktör Borell och jag har diskuterat att eventuellt resa ner till Belgrad och träffa Bogic ”Bobigol” Popovic. Den resan gör jag gärna alla dagar i veckan, så vi får väl se vad som händer. Till dess säger jag som Ozzy Osbourne:
Thank you, good night, I love you all.
Vi ses på Söderstadion, Zinken, Eriksdalshallen, Hovet, MB-hallen, Gubbängen och Sweden Rock Festival. Och vem vet, kanske dyker jag upp på min gamla blogg som ni hittar här (att Eurosport av alla skulle läsa den och säga ”honom ska vi ha!” lär väl till tidernas slut betraktas som ett av livets stora mysterier). Eller så dyker jag upp här igen med full grönvit vitalitet när ni minst anar det. Eller så kanske jag får världens fetaste erbjudande från någon förläggare som vill utge mina synder i bokform. Eller så kanske jag köps över till ESPN som vill ha Europas vassaste penna i tangentbordsformat. Eller så lägger jag mig bara ner och dör tillsammans med Hammarby Fotboll. Man vet aldrig.
………………………………………
...and did it My Way.
………………………………………
Nu blev det ett långt farväl, men hur som helst… tack.
Jag kommer tillbaka.
Fast, det sa ju Nacka å andra sidan också…
Vous êtes authentifié comme journaliste :
Commentaires
Actualiser
0 Au 0 sur 0